Solsystemet och rymden

Solen är en stjärna, ett enormt klot av het gas som ger ljus och värme. Titta aldrig direkt på solen, inte heller genom solglasögon, kikare eller kamera. Ljuset kan skada ögonen för alltid, och det gör inte ont när det händer.

Åtta planeter åker runt solen. I ordning från solen heter de Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. De fyra närmast solen är av sten och metall. De fyra yttre är mycket större och har ingen fast yta att stå på. Jupiter är störst.

Pluto räknades förr som den nionde planeten. Sedan 2006 kallas Pluto en dvärgplanet. Den är mindre än vår måne och delar sin bana med många andra små himlakroppar.

Jorden snurrar runt sig själv ett varv på ett dygn. Den sida som är vänd mot solen har dag, och den andra sidan har natt. Därför ser det ut som om solen går upp och ner, fast det är jorden som snurrar. Jorden åker också ett varv runt solen, och det tar ett år.

Årstiderna beror på att jordaxeln lutar, inte på avståndet till solen. Under sommarhalvåret lutar vår del av jorden mot solen. Då står solen högt på himlen och dagarna är långa. Under vinterhalvåret lutar vi bort från solen. Jorden är faktiskt som närmast solen i början av januari.

Månen åker runt jorden. Den lyser inte själv – det vi ser är solljus som studsar på månen. Solen lyser alltid på halva månen, men beroende på var månen är ser vi olika mycket av den ljusa halvan. Därför ser månen ut som en smal skära, en halvmåne eller en fullmåne. Det tar ungefär en månad från en fullmåne till nästa. Månens faser beror inte på jordens skugga. När jordens skugga faller på månen kallas det månförmörkelse, och det händer bara ibland vid fullmåne.

År 1961 blev Juri Gagarin från Sovjetunionen den första människan i rymden. År 1969 blev Neil Armstrong från USA den första människan som gick på månen. År 2006 blev Christer Fuglesang den första svensken i rymden.