Noter och ackordnamn

Dynamiktecken säger hur starkt man ska spela eller sjunga. De kommer från italienskan: f, forte, betyder starkt och p, piano, betyder svagt. Ett m framför, för mezzo, betyder "halvt", så mf, mezzoforte, är ganska starkt. Ett tecken som öppnar sig som en kil, <, kallas crescendo och betyder att det ska bli starkare och starkare.

Repristecken ser ut som ett dubbelt streck med två prickar. Det som står mellan ‖: och :‖ spelas två gånger. Finns bara slutet, :‖, går man tillbaka till början av stycket.

I grafisk notation hittar man på egna tecken för ljud. Den som skriver bestämmer vad tecknen betyder och skriver en teckenförklaring, så att andra kan läsa. Ska flera spela samtidigt får var och en en egen rad, ovanför varandra, och tiden går från vänster till höger på alla raderna.

Notvärdena har fått namn efter delar av en helnot. En helnot har ett ihåligt huvud utan skaft. En halvnot är hälften så lång, en fjärdedelsnot en fjärdedel och en åttondelsnot en åttondel. När fjärdedelsnoten är ett slag är helnoten fyra slag, halvnoten två och åttondelsnoten ett halvt. En ensam åttondelsnot har en flagga på skaftet, och flera i rad binds ihop med en balk.

En punkt efter en not gör den hälften så lång till. Varje notvärde har en paus som är lika lång: helpaus, halvpaus, fjärdedelspaus och åttondelspaus.

Taktarten står i början av stycket som två tal ovanför varandra. Det övre talet säger hur många slag varje takt har, och det undre vilken not som är ett slag – en fyra betyder fjärdedelsnot. Taktstreck delar musiken i takter.

Tonerna heter C, D, E, F, G, A, H och sedan C igen. På engelska heter H i stället B. I början av notraden står oftast en G-klav. Med G-klav sitter E på den nedersta av de fem linjerna. Varje steg uppåt, från en linje till mellanrummet ovanför eller från ett mellanrum till nästa linje, är nästa ton.

Ovanför texten i en sångbok står ibland ackordnamn. Ackordet börjar på den stavelse som namnet står över och gäller tills nästa namn kommer. Bokstaven är ackordets grundton. En bokstav ensam betyder ett durackord, och ett litet m efter, som i Em, betyder moll.

Ett ackord har minst tre toner som låter på samma gång. Många vanliga ackord byggs av grundtonen och sedan varannan ton uppåt i tonraden. C-dur blir C, E och G – D och F hoppas över. Det fungerar för C, Dm, Em, F, G och Am, men inte för alla ackord.