Hur kändes det?

När man har rört sig mycket känns det i kroppen. Man kan bli andfådd, alltså andas fort och djupt. Man kan bli varm och svettig, och hjärtat slår fortare – pulsen går upp. Benen eller armarna kan kännas trötta och tunga. Efter en stund i vila lugnar sig kroppen igen.

Det känns också i känslorna. En lek kan vara rolig, spännande, tråkig eller lite läskig. Man kan känna sig stolt när något går som man ville, och frustrerad – arg och ledsen på samma gång – när det inte går. Alla känslor är okej att ha.

Samma lek kan kännas olika för olika personer. En tycker att det är skönt att gunga högt, en annan blir yr och vill gå av. Ingen av dem har fel. Därför är det bra att lyssna när någon berättar hur det kändes, och att fråga hellre än att gissa.

Att sätta ord på hur något kändes hjälper en att förstå sig själv. Man kan berätta vad som var roligt, vad som var svårt och vad man vill göra igen eller göra på ett annat sätt. Vill man jämföra, jämför man med hur det var för en själv förra gången – inte med hur det gick för någon annan.

Att ge respons är att säga till någon vad man såg och tyckte om, utan att döma. "Jag såg att du fortsatte fast det var svårt" är respons. "Du är dålig på det här" är att döma, och det gör ont att höra.

Ingen behöver berätta något man inte vill. Man får säga "pass" eller "det vill jag inte prata om", och det är också ett svar.