Kyrkan och skolan förr

Kristendomen kom till Norden under vikingatiden. Under 1000- och 1100-talet blev kristendomen den viktigaste religionen i södra och mellersta Sverige, och kyrkor byggdes på många platser, först av trä och sedan av sten. Många kyrkor från den tiden finns kvar i dag.

Under mycket lång tid var kyrkan en viktig del av livet på hemorten. I kyrkan döptes barn, människor gifte sig och de döda begravdes. På söndagarna gick många till gudstjänst. Där träffade man människor från hela socknen och fick höra meddelanden som prästen läste upp.

Prästen hade många uppgifter. Han ledde gudstjänsterna och skrev i kyrkböckerna upp när människor föddes, flyttade, gifte sig och dog. Den uppgiften hade kyrkan ända till år 1991. Förr var alla präster män. I Svenska kyrkan prästvigdes de första kvinnorna år 1960.

Enligt kyrkolagen från år 1686 skulle alla lära sig läsa och kunna kristendomens grunder. Prästen höll husförhör. Människorna i en by samlades i en gård, och prästen lät dem läsa och frågade ut dem om katekesen. Katekesen var en liten bok med kristendomens viktigaste läror, till exempel de tio budorden och bönen Fader vår. Prästen skrev ner hur bra var och en kunde i en husförhörslängd. Efter husförhöret blev det ofta kalas med god mat.

Den som inte kunde läsa katekesen fick inte gifta sig eller gå till nattvarden. Många barn lärde sig läsa hemma, av föräldrarna eller av klockaren, som hjälpte prästen. Den som inte kunde svara på husförhöret kunde få skämmas inför de andra. I dag vet vi att människor lär sig läsa i olika takt och på olika sätt, och att det inte är något att skämmas för.

År 1842 bestämdes det att varje församling skulle ordna en folkskola. Där lärde sig barnen läsa, skriva, räkna och kristendom, och katekesen och Bibeln användes i undervisningen. Kyrkoherden, alltså den högsta prästen i församlingen, var ordförande i skolrådet som bestämde över skolan. År 1882 kom skolplikten, och då måste barnen gå i skolan.

I dag är skolan inte en del av kyrkan. Barn lär sig om flera religioner i skolan, och ingen behöver själv tro på något för att vara med.