Livscykler

Allt som lever börjar som något litet, växer och får till slut ungar eller nya fröer. Sedan börjar det om med nästa generation. Det kallas en livscykel.

Vanlig groda lägger sin rom i vatten tidigt på våren. Rommen ser ut som en klump gele med svarta prickar. Efter två eller tre veckor kläcks grodyngel. Ynglet har svans, lever i vattnet och andas med gälar. Sedan växer bakbenen ut, därefter frambenen, och svansen försvinner. Efter två eller tre månader är ynglet en liten groda som kan gå upp på land.

Alla groddjur i Sverige är fridlysta. Titta på grodrom och grodyngel där de är, och ta inte med dem hem. Gå aldrig nära vatten utan en vuxen.

En fjäril har fyra steg i sin livscykel: ägg, larv, puppa och fjäril. Nässelfjärilen lägger sina ägg på brännässlor. Ur äggen kryper larver som äter blad och växer. Sedan blir larven en puppa, och inne i puppan förändras den till en fjäril. Nyckelpigan har samma fyra steg. Titta på larver utan att röra dem – en del larver har hår som kan ge klåda.

En växt börjar som ett frö. När fröet får vatten och värme gror det. Först kommer en liten rot som växer neråt, sedan ett skott som växer uppåt. Plantan växer och får blommor, och i blommorna bildas nya fröer. De flesta fröer, som bönor, behöver inte ljus för att gro, men den gröna plantan behöver ljus för att växa.

Djur och växter är anpassade till där de lever. Grodynglet har gälar och kan andas i vattnet, och den vuxna grodan kan också leva på land. Maskrosens fröer har små fallskärmar, så vinden kan bära dem långt bort. Talgoxen lägger sina ägg på våren, så att ungarna kläcks när det finns många larver att mata dem med. Håll dig en bit bort från fågelbon och rör aldrig bon, ägg eller ungar.