Orientering

En orienteringskarta är mer detaljerad än en vanlig karta. Teckenförklaringen berättar vad varje symbol betyder.

Färgerna betyder ungefär samma sak på alla orienteringskartor. Vitt är skog där det är lätt att ta sig fram, och grönt är tät skog eller buskar där det går långsammare. Gult är öppen mark. Blått är vatten och blöt mark. Svart är stenar, stigar, vägar, hus och annat som människor har byggt. Brunt visar hur marken går upp och ner.

De bruna linjerna är höjdkurvor. En höjdkurva binder ihop platser som ligger lika högt, och mellan två höjdkurvor skiljer det oftast fem meter i höjd.

Banan är tryckt i lila: en triangel är start, en ring är en kontroll och två ringar i varandra är mål. Kontrollerna tas i nummerordning.

Skalan visar hur mycket mindre kartan är än verkligheten. Orienteringskartor i skogen har ofta skalan 1:10 000 eller 1:15 000. Kartor över en skolgård eller en park har ofta större skala, så att små saker syns tydligare.

Att passa in kartan är att vrida den så att den stämmer med terrängen. Norrlinjerna är raka linjer på kartan som pekar mot norr. Med en kompass kan man vrida kartan så att norrlinjerna pekar åt samma håll som nålen.

En karttjänst i en telefon som en vuxen lånar ut kan visa var du är. Dela aldrig var du är med någon du inte känner.

Orientera med en vuxen, eller i par med en kompis när en vuxen vet var ni är och när ni ska vara tillbaka. Håll ihop. Kommer ni bort: stanna på en plats. Klättra inte upp på stora block eller branter. Titta efter fästingar när ni har varit i gräs eller skog, och stanna vid kanten när ni går över en gata på väg dit.