Hoppa till innehållet
Skolguiden

Idrott och hälsa • Åk 6

Orientering

Skolguidens förenklade progression: Bra att börja känna sig säker på

En orienteringskarta visar mycket mer än en vanlig karta: hur tät skogen är, var marken går upp och ner och var stenarna ligger. Här lär du dig läsa den, väljer själv hur du tar dig till en kontroll och prövar att orientera både med papperskarta och med en karta i en telefon.

Idrott och hälsa i åk 4–6 tar upp att orientera sig i natur- och utemiljön med kartor, med och utan digitala verktyg, och kartors uppbyggnad och symboler. Barnet läser orienteringskartans färger, symboler och höjdkurvor, passar in kartan, räknar om kartans avstånd till sina egna steg och väljer vägval. Banan går barnet med en vuxen, eller i par med en kompis när en vuxen vet var de är. Skala och väderstreck från grunden tas upp i SO.

Till Så kan en vuxen hjälpa

Två barn i tolvårsåldern på en bred grusstig i en barrskog: en flicka i rullstol med svarta flätor, mörkbrun hud och gul regnjacka håller en orienteringskarta i knät, och en pojke med rakt rött hår, fräknar, ljus hud och grön jacka lutar sig fram och pekar på kartan med tummen

Det här handlar det om

En orienteringskarta är mer detaljerad än en vanlig karta. Teckenförklaringen berättar vad varje symbol betyder.

Färgerna betyder ungefär samma sak på alla orienteringskartor. Vitt är skog där det är lätt att ta sig fram, och grönt är tät skog eller buskar där det går långsammare. Gult är öppen mark. Blått är vatten och blöt mark. Svart är stenar, stigar, vägar, hus och annat som människor har byggt. Brunt visar hur marken går upp och ner.

De bruna linjerna är höjdkurvor. En höjdkurva binder ihop platser som ligger lika högt, och mellan två höjdkurvor skiljer det oftast fem meter i höjd.

Banan är tryckt i lila: en triangel är start, en ring är en kontroll och två ringar i varandra är mål. Kontrollerna tas i nummerordning.

Skalan visar hur mycket mindre kartan är än verkligheten. Orienteringskartor i skogen har ofta skalan 1:10 000 eller 1:15 000. Kartor över en skolgård eller en park har ofta större skala, så att små saker syns tydligare.

Att passa in kartan är att vrida den så att den stämmer med terrängen. Norrlinjerna är raka linjer på kartan som pekar mot norr. Med en kompass kan man vrida kartan så att norrlinjerna pekar åt samma håll som nålen.

En karttjänst i en telefon som en vuxen lånar ut kan visa var du är. Dela aldrig var du är med någon du inte känner.

Orientera med en vuxen, eller i par med en kompis när en vuxen vet var ni är och när ni ska vara tillbaka. Håll ihop. Kommer ni bort: stanna på en plats. Klättra inte upp på stora block eller branter. Titta efter fästingar när ni har varit i gräs eller skog, och stanna vid kanten när ni går över en gata på väg dit.

Det här kan du öva på att kunna

Du kan träna på att:

  • väga två vägval mot varandra när kartan visar både höjd och skog
  • planera vad man gör om man har kommit bort
  • resonera om vem som får veta var du är
  • orientera med en bild av kartan i huvudet
  • planera en bana där alla kan vara med

Kan du lösa sådana här?

  1. Tänk själv – dra en slutsats

    Mellan två kontroller kan du gå rakt över en kulle, eller följa en stig runt den som är dubbelt så lång. Kullen har tre höjdkurvor som ligger glest, så det lutar lite, och den är vit på kartan. Vilket vägval tar du? Vad skulle få dig att välja tvärtom, om kartan hade sett annorlunda ut?

    Tränar: väga vägval mot varandra

    Visa svar

    Rakt över. Det lutar lite, och vitt betyder skog som är lätt att ta sig fram i, så det kortare vägvalet går troligen fortast. Hade höjdkurvorna legat tätt, eller hade kullen varit grön, skulle jag ta stigen runt. Brant uppför eller tät skog går långsamt, och stigen är lättare att följa.

  2. Tänk själv – dra en slutsats

    Två påhittade kompisar går en bana i par i en skog. En vuxen vet var de är och när de ska vara tillbaka. De har kommit bort, och de vet att man ska stanna på en plats när man har kommit bort. Varför är det bättre än att fortsätta leta efter stigen, och vad kan de göra medan de väntar?

    Tränar: planera vad man gör om man har kommit bort

    Visa svar

    Den som letar börjar där de skulle vara. Går de runt blir området att leta i större, och de kan hamna ännu längre bort. Medan de väntar: har de en telefon kan de ringa den vuxna och berätta vad de ser, som en stor sten eller en kraftledning, och ringa 112 om de inte når någon. De sparar batteriet, ropar ibland och hänger upp något färgglatt, så att de syns och hörs, och tar på sig alla kläder de har för att hålla sig varma.

  3. Tänk själv – dra en slutsats

    Den påhittade Love har en karttjänst i telefonen där man kan dela var man är. En person som Love bara har pratat med i ett spel frågar om Love vill dela sin plats, "så att vi kan mötas och orientera ihop". Love vet att man aldrig delar var man är med någon man inte känner. Varför är regeln viktig, och vad gör Love nu?

    Tränar: resonera om vem som får veta var man är

    Visa svar

    Den som vet var Love är kan komma dit, och Love vet inte vem personen är på riktigt. Personen kan vara en annan än den säger. Love svarar nej och berättar för en vuxen vad som har hänt, också om personen verkar snäll.

  4. Utforska

    Gå en kort bana i en park med en vuxen. Vid varje kontroll får du titta på kartan så länge du vill, men sedan lämnar du den till den vuxna och går till nästa kontroll ur minnet. Vad valde du att komma ihåg?

    Tränar: orientera med kartan i huvudet

    Visa svar

    De stora sakerna längs vägen och i vilken ordning de kommer: till exempel först stigen till vänster, sedan förbi lekplatsen och sist kontrollen vid det stora trädet. Små detaljer var svåra att minnas, så två eller tre saker räckte.

  5. Öppen fråga – flera svar kan stämma

    Planera en bana med fem kontroller i en park, för en påhittad grupp där en orienterar i rullstol och en har ont i en fot just nu. Var lägger du kontrollerna, och hur tar man sig mellan dem?

    Tränar: planera en bana för alla

Så tränar du

5 minuter

  • Symboljakten

    Titta på en orienteringskarta tillsammans. Den ena säger en färg eller pekar på en symbol i teckenförklaringen, och den andra letar upp en sådan på kartan och berättar hur det skulle se ut på riktigt. Byt.

I vardagen

  • Tummen på kartan

    När ni går en bit med en karta, i en park eller hemåt från skolan: håll tummen på kartan där du är och flytta den medan ni går. Stanna och stå still en bit från vägkanten när du tittar på kartan nära en gata.

Med papper och penna

  • Min orienteringskarta

    Rita en karta över skolgården eller en park med orienteringskartans färger och symboler. Lägg till en norrpil eller norrlinjer och en teckenförklaring, och rita en bana i lila med en triangel, tre ringar och ett mål. Rita inte ut var du bor.

Tillsammans med en vuxen

  • En riktig bana

    Fråga en orienteringsklubb eller kommunen om det finns fasta kontroller och kartor nära er. Gå en bana tillsammans, eller låt barnet gå i par med en kompis när ni har bestämt var ni möts och när de ska vara tillbaka. Klättra inte upp på stora block eller branter, och titta efter fästingar efteråt. Stanna vid kanten och titta åt båda hållen när ni går över en gata på väg dit. Den som rullar väljer en bana med grusgångar eller asfalt.

Så kan en vuxen hjälpa

Försök inte bara fråga: ”Vad blir svaret?” Fråga hellre:

  • ”Hur märkte du att vi hade gått fel?”

    Låt barnet gå före och välja vägval, och gå själv efter. Säg inget när barnet går fel så länge det är säkert, utan vänta tills barnet märker det.

  • En karttjänst i telefonen är ett bra stöd, men låt barnet först orientera med papperskartan och ta fram telefonen för att kontrollera. Titta också tillsammans på vem som kan se var telefonen är när platsdelning är på.
  • Ska barnet gå i par med en kompis: bestäm innan var banan går, var ni möts och en tid då de ska vara tillbaka. Börja med en park eller ett litet område med tydliga gränser, till exempel en gata eller en bäck runtom.

Det här kan vara klurigt

  • Springer i väg från kontrollen utan att ha passat in kartan.

    Så kan du hjälpa: Stanna vid varje kontroll, passa in kartan och bestäm vilken sak du ska komma till först, innan du går.

  • Litar på pricken i telefonen utan att titta sig omkring.

    Så kan du hjälpa: Jämför med det du ser runt dig: stämmer stigen, huset eller diket med det som telefonen visar?

Nästa steg

Så bygger det vidare

Skolguidens förenklade progression

  1. OrienteringDu är här

Bra att kunna först

Fortsätt med

Kopplingen till Lgr22

Skolguidens förklaring

Barnet läser orienteringskartans färger, symboler och höjdkurvor, passar in kartan, gör om kartans avstånd till sina egna steg och väljer vägval – med papperskarta och med en karttjänst i en lånad telefon, och alltid med en vuxen eller i par.

Visa Skolverkets formulering

Skolverkets text

Idrott och hälsa, årskurs 4–6

Att orientera sig i den närliggande natur- och utemiljön med hjälp av kartor, såväl med som utan stöd av digitala verktyg. Kartors uppbyggnad och symboler.

Källa: Skolverket, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr22)

Senast kontrollerad: 24 oktober 2026

Nya läroplaner införs hösten 2028. Läs mer i Om innehållet.

Exemplen är Skolguidens pedagogiska exempel – inte nationella prov.