Livet förr

Förr i tiden betyder för länge sedan. Livet förr kan man lära sig om på flera sätt: i faktaböcker och på museer, men också i barnböcker, sånger och filmer som berättar om hur människor hade det. Man kan också fråga människor som lever i dag om vad de minns från när de var barn.

För ungefär hundra år sedan bodde de flesta människor i Sverige på landsbygden. Många hem hade inte vatten i kranen och ingen elektricitet. Så sent som år 1938 saknade ungefär vart tredje hem på landsbygden el. Vatten bars in från en brunn, och maten lagades på en vedspis. Att tvätta kläder var ett tungt arbete. Vattnet värmdes över eld, kläderna gnuggades för hand, och på en del ställen sköljdes tvätten i en sjö eller en bäck. Därför tvättade man inte så ofta.

Barn på landet hjälpte ofta till hemma och på gården. De bar vatten och ved, tog hand om djuren och passade yngre syskon. Många familjer hade ont om pengar och fick arbeta hårt. Men barn lekte också, badade på sommaren, åkte kälke på vintern och firade högtider med god mat.

Astrid Lindgren skrev om livet förr i flera böcker. Böckerna om barnen i Bullerbyn handlar om sex barn på tre gårdar på landsbygden i början av 1900-talet. Barnen går till skolan tillsammans och hjälper till på gården, och de sover på höskullen och fångar kräftor i sjön. Astrid Lindgren hämtade mycket från sin egen barndom på gården Näs i Vimmerby. Böckerna om Emil i Lönneberga utspelar sig på gården Katthult i Småland omkring år 1900. Det finns också filmer om både Bullerbyn och Emil.

Sånger kan också berätta om förr. Sången Mors lilla Olle, med musik av Alice Tegnér, gavs ut år 1895. Den handlar om en liten pojke som plockar blåbär och möter en björn, som han tror är en hund.

En bok, en sång eller en film är inte alltid en bild av hur alla hade det. En del berättelser visar mest det som var roligt och spännande, och andra visar bara det som var svårt. Ett minne kan också ändras med åren. Därför är det bra att jämföra flera berättelser med varandra och med faktaböcker.