Myter och gudar

En myt är en berättelse om gudar, jättar och hjältar. Förr berättade människor myter för att förklara världen, till exempel hur jorden blev till, varför det åskar och varför det blir vinter. Myterna berättades muntligt länge innan någon skrev ner dem. För människorna som berättade dem var myterna en del av deras religion.

För ungefär 2 500 år sedan trodde människorna i antikens Grekland på många gudar. Enligt myterna bodde gudarna på berget Olympen, och den högsta guden hette Zeus. Romarna hade liknande gudar, ofta med andra namn. Grekiska myter berättas fortfarande, i böcker och på film.

Innan människorna i Norden blev kristna trodde de på gudar som Oden, Tor och Freja. Den religionen kallas fornnordisk religion eller asatro, och i dag finns också en nutida religion som bygger på den, och som ibland kallas forn sed. Förr var den en levande religion i Norden: människor offrade till gudarna och bar smycken formade som Tors hammare. Myterna skrevs ner långt senare, på 1200-talet, på Island, av människor som då var kristna. Därför vet vi inte exakt hur människor trodde under vikingatiden.

Många tror att vikingarna hade horn på sina hjälmar, men det är en myt i ordets andra betydelse: något som många tror men som inte stämmer. Den bilden började målas på 1800-talet.

Samer är ett urfolk. De har levt i Sápmi, långt i norr, sedan mycket lång tid tillbaka, och de lever där och på många andra platser i dag. Förr hade samer en egen religion, och en del samer för traditioner från den vidare i dag. I den hängde människor, djur och natur ihop, och berg, stenar, sjöar och träd hade en ande. Solen (Biejvve) var en viktig gudinna som gav allt levande liv, ljus och värme, och Åskan (Horagalles) gav regn så att marken grönskade. En sejte, eller sieidi, var en helig sten eller klippa där man offrade en del av fångsten.

Under 1600- och 1700-talet tvingades samer att överge eller dölja sin religion och sina heliga föremål. Det som gick att dölja levde ändå vidare, bland annat i jojk och berättelser. I dag är många samer kristna, och fjäll och heliga platser är fortfarande viktiga för många samer.