Ordklasser, böjning och stavning

Orden delas in i ordklasser efter vad de gör i meningen och hur de kan böjas.

Substantiv är namn på personer, djur, saker och platser, men också på sådant man inte kan ta på, som en idé. Ofta kan du sätta en eller ett framför.

Verb säger vad någon gör eller vad som händer. Adjektiv beskriver hur någon eller något är.

Pronomen står i stället för ett substantiv eller ett namn, till exempel hon i stället för Maja.

Prepositioner visar ofta var något är eller hur saker hänger ihop, som på, under och mellan. Adverb säger mer om hur, var eller när, som långsamt, hemma och ofta.

Räkneord anger antal eller ordning, som fem och femte. Interjektioner är utrop och ljudord, som aj och hej.

Konjunktioner binder ihop ord eller satser som är jämbördiga, som och, men och eller. Subjunktioner inleder bisatser, som att, medan och fast.

Substantiv böjs i antal och form. En bok är singular, alltså en, och böcker är plural, alltså flera. Obestämd form är en bok och böcker, bestämd form är boken och böckerna.

Verb har bland annat formerna infinitiv (att läsa), presens (läser), preteritum (läste) och supinum, som står efter har eller hade (har läst).

Adjektiv kan jämföras: varm (positiv), varmare (komparativ), varmast (superlativ). Det kallas komparation. Några adjektiv byter ord helt när de jämförs, och några tar mer och mest.

Efter en kort, betonad vokal skrivs oftast två konsonanter, som i sticka och kant. Det finns undantag, till exempel han, hon och kam.

I en ordlista, till exempel Svenska Akademiens ordlista på svenska.se, står ordets stavning, ordklass och böjningsformer.

Stavningskontrollen på datorn hittar ord som inte finns. Den ser ofta inte en fel böjningsform som också är ett ord. Ger den flera förslag måste du själv välja det ord du menar.