Upptäckter och källkritik i biologin

Biologin handlar om allt som lever. Det vi vet i dag har människor tagit reda på genom att titta noga, pröva och jämföra. En ny upptäckt prövas av andra innan forskarna litar på den.

Antonie van Leeuwenhoek var tyghandlare i staden Delft i Nederländerna på 1600-talet. Han slipade egna, mycket små linser och byggde mikroskop med bara en lins. De som finns kvar i dag förstorar upp till ungefär 275 gånger. År 1674 såg han små levande varelser röra sig i vatten, varelser som ingen människa hade sett förut. I dag kallar vi dem mikroorganismer. Han hittade dem nästan överallt, också i beläggningen på sina egna tänder. Han skrev om dem i brev till forskare i London. De tvivlade först, men år 1677 godtog de hans iakttagelser.

År 1847 arbetade den ungerske läkaren Ignaz Semmelweis på ett sjukhus i Wien. På den avdelning där läkare förlöste barn dog många nyblivna mammor i feber, mycket fler än på avdelningen där barnmorskor arbetade. Läkarna kom ofta direkt från att undersöka människor som hade dött. Semmelweis lät dem tvätta händerna i en lösning av klorkalk, och på några månader sjönk dödligheten från ungefär 18 av 100 mammor till ungefär 1 eller 2 av 100. Han kunde inte förklara varför det hjälpte, och många läkare trodde inte på honom. Först efter hans död, när andra forskare hade visat att mikroorganismer kan orsaka sjukdomar, godtogs hans idé.

Smittkoppor var en svår sjukdom som många dog av. Den engelske läkaren Edward Jenner hade hört att mjölkerskor som hade haft kokoppor, en mycket lindrigare sjukdom från kor, inte fick smittkoppor. År 1796 tog han vätska från kokoppsblåsor på mjölkerskan Sarah Nelmes hand och förde in den i små rispor i huden på James Phipps, son till Jenners trädgårdsmästare. Pojken var åtta år. Senare utsatte Jenner honom för smittkoppor, och pojken blev inte sjuk. Det var början på vaccinet, och ordet kommer av vacca, latin för ko. År 1980 förklarade Världshälsoorganisationen WHO att smittkopporna var utrotade.

År 1928 kom den skotske forskaren Alexander Fleming tillbaka från semestern och såg att en mögelsvamp hade växt i en av hans skålar med bakterier. Runt möglet hade bakterierna dött. Ämnet från möglet kallade han penicillin. Under 1940-talet lyckades Howard Florey och Ernst Chain göra penicillinet till ett läkemedel som kunde tillverkas i stora mängder. Penicillin är ett antibiotikum, ett läkemedel som dödar vissa bakterier, och det har räddat mycket många liv. De tre fick Nobelpriset 1945.

Charles Darwin reste runt jorden med fartyget Beagle åren 1831–1836 och samlade djur, växter och fossil. I många år funderade han på det han hade sett. Hans förklaring kallas det naturliga urvalet: individer av samma art är inte exakt lika, och en del av skillnaderna ärvs. Det föds fler ungar än som kan överleva. De som råkar ha egenskaper som passar där de lever överlever oftare och får fler ungar, som ärver egenskaperna. Under mycket många generationer kan en art förändras så.

Alfred Russel Wallace hade kommit fram till samma sak, och deras idéer lästes upp samtidigt år 1858. År 1859 gav Darwin ut boken Om arternas uppkomst. Förklaringen ändrade hur människor såg på naturen: arter är inte alltid likadana utan förändras långsamt, och alla levande varelser är släkt med varandra, människan också. I dag kallas den evolutionsteorin. Ordet teori betyder här en väl prövad förklaring, inte en gissning.

När någon påstår något om kroppen eller naturen kan du ställa forskarnas frågor: Vem säger det, och varför? Vad bygger det på – ett försök, en mätning eller bara någons ord? Säger 1177 (om hälsa) eller Naturhistoriska riksmuseet (om djur och natur) samma sak? En bild kan vara redigerad eller gjord med AI. En app som känner igen arter jämför bilden med många andra bilder och ger ett förslag, inte ett facit.