Vattnets egenskaper och kretslopp

Vatten löser fler ämnen än nästan någon annan vätska: salt, socker och gaser som syre och koldioxid. Därför är vatten i naturen aldrig helt rent. Det har alltid något löst i sig.

Vattnets partiklar dras till varandra. Ytterst i ytan dras de bara inåt och åt sidorna, så att ytan håller ihop som en tunn, töjbar hinna. Det kallas ytspänning. Diskmedel försvagar dragningen mellan partiklarna i ytan.

De flesta ämnen tar mindre plats ju kallare de blir. Vatten gör också det, men bara ner till ungefär 4 grader. Kyls det mer tar det mer plats igen, och när det fryser tar det ungefär en tiondel mer plats än förut. Vatten är alltså tätast – väger mest per liter – vid ungefär 4 grader, och fruset vatten är lättare än flytande.

Något som flyter sjunker ner tills det har trängt undan lika mycket vatten som det självt väger. Ju lättare saken är för sin storlek, desto mindre av den hamnar under ytan.

Salt som är löst i vatten gör att vattnet måste bli kallare innan det fryser.

När vatten avdunstar följer bara vattnet med upp i luften. Det som var löst i vattnet blir kvar.

På jorden finns vattnet i alla tre formerna samtidigt: fast som is och snö, flytande i världshaven, i sjöar och i molnens droppar, och som osynlig vattenånga i luften. I kretsloppet byter samma vatten form om och om igen.

Solen värmer vatten i världshaven, i sjöar, i marken och i växterna, och det avdunstar. Vattenångan följer med luften uppåt, där det är kallare. Där kondenserar den till mycket små droppar eller iskristaller, och de bildar moln. När dropparna eller kristallerna växer sig tunga faller de som nederbörd: regn, snö eller hagel. En del av vattnet rinner till bäckar, åar och sjöar och vidare ut i världshaven. En del sjunker ner i marken och blir grundvatten, som långsamt rinner vidare under jorden.

Det kommer inget nytt vatten till jorden när det regnar, och inget vatten försvinner när det avdunstar. Det är samma vatten som går runt i kretsloppet, om och om igen.