Hur vet vi något om vikingarna?

En historisk källa är något som finns kvar från det förflutna och som kan berätta om det. Det kan vara föremål, texter, bilder och berättelser.

Vikingatiden räknas ofta från omkring år 800 till 1050. Historiska museet räknar i sin utställning med åren 750–1100.

Arkeologiska fynd är spår som människor har lämnat efter sig, till exempel gravar, rester av hus, redskap, smycken och båtar.

I gravarna lade man ofta ner föremål tillsammans med den döde. Gravgåvorna visar vad människor ägde och kanske vad de trodde om livet efter döden.

Rika personer kunde begravas i en båt. Vid Valsgärde nära Uppsala finns ett gravfält med 15 båtgravar.

En silverskatt är silver som någon har grävt ner och aldrig hämtat. Världens största silverskatt från vikingatiden hittades 1999 vid gården Spillings på Gotland.

I skatterna finns många arabiska silvermynt. De visar att människor i Norden hade kontakter med länder långt bort.

Arkeologer kan undersöka skelett och ta reda på ungefär hur gammal en person blev och om den hade varit sjuk.

Runstenar är texter från vikingatiden själv. Ungefär 2 500 runstenar har hittats i Sverige, och omkring 1 300 av dem finns i Uppland.

De flesta runstenar är minnesstenar över döda, resta av släktingar. Det kostade mycket att låta rista en sten, så de flesta stenar har med rika familjer att göra.

Runor ristades också på trä, men det mesta av träet har ruttnat bort.

Utöver runorna skrev vikingarna nästan inget om sig själva. Därför är texter som andra skrev om dem viktiga, till exempel kristna präster i Europa och resenärer från de arabiska länderna.

När man läser en text frågar man vem som skrev den, när den skrevs och vad skribenten ville. Svaren avgör hur man kan använda texten.

Sagorna är berättelser som skrevs ner på Island på 1200- och 1300-talen. De handlar ofta om människor som levde två eller tre hundra år tidigare.

Innan dess berättades de muntligt, från en generation till nästa. En berättelse som går från mun till mun kan ändras lite varje gång.

Digitalt material är källor som finns i datorer. Riksantikvarieämbetets söktjänst Fornsök visar till exempel alla kända registrerade fornlämningar i Sverige på en karta.

Föremål kan också 3D-skannas. Då kan forskare och museibesökare vrida och vända på dem på en skärm, utan att röra själva föremålet.

År 2011 skannades kraniet från en flicka som begravdes vid Birka i Mälaren för omkring 1 100 år sedan. Med hjälp av skanningen gjordes en modell av hennes ansikte.

Ingen källa berättar allt. Fynd visar vad människor hade men sällan vad de tänkte, och texter visar det som någon ville skriva ner.

Historiebruk betyder hur människor använder historien, till exempel i filmer, spel, reklam och namn på idrottslag.

I filmer och spel har vikingar ofta hjälmar med horn. Det är en myt: en bild som många har, men som källorna inte stöder.

De få vikingatida hjälmar som har hittats har inga horn. Den enda nästan hela hjälmen hittades vid Gjermundbu i Norge och är från 900-talet.

Bilden av hornen kom till på 1800-talet. Då blev många författare och konstnärer i Sverige och andra länder intresserade av vikingatiden och skildrade vikingarna som hjältar.

År 1876 sattes en stor opera om gudar och hjältar ur gamla nordiska och tyska berättelser upp i Tyskland. Sångarna hade hjälmar med horn, och bilden spreds över världen.

En annan myt är att alla vikingar var krigare. Att vara i viking betydde att vara ute på en resa för att handla eller plundra, och de flesta var bönder som sällan eller aldrig for i viking.

Vapen finns bara i en mindre del av mansgravarna från vikingatiden. Gravgåvorna kunde visa hur en familj ville att den döde skulle bli ihågkommen.

Den som använder historien väljer ofta de delar som passar det den vill visa eller sälja. Därför är det bra att fråga vad som har kommit med och vad som saknas.