Krafter som formar jorden

Landskapet förändras hela tiden, men oftast så långsamt att ingen märker det. Krafterna som formar det brukar delas in i två grupper.

Endogena krafter kommer inifrån jorden. Ordet endogen betyder ungefär "som uppstår inifrån". Hit hör plattornas rörelser, vulkaner, jordbävningar och nya bergskedjor.

Exogena krafter verkar utifrån, på jordens yta. Hit hör vatten, is, vind och vittring. De nöter ner det som de endogena krafterna har byggt upp.

Jordens yttersta skal är uppdelat i stora plattor. De vilar på het sten som kan röra sig mycket långsamt, och plattorna flyttar sig några centimeter per år.

Där två plattor glider isär väller het, smält sten upp och blir ny berggrund. Den smälta stenen kallas magma. En sådan gräns går mitt i Atlanten och rakt genom Island.

Där två plattor trycks mot varandra kan berg pressas uppåt. Himalaya bildades när den indiska plattan krockade med den eurasiska, och det pågår fortfarande.

Fjällkedjan i Sverige och Norge bildades på ett liknande sätt, när två kontinenter krockade för omkring 400 miljoner år sedan.

Där plattorna fastnar mot varandra byggs spänningar upp. När berget plötsligt ger efter skakar marken, och det kallas en jordbävning eller ett jordskalv.

Där skalv och vulkanutbrott är vanliga har människor lärt sig att leva med dem. Hus kan byggas för att tåla skakningar, och forskare mäter vulkanerna för att kunna varna dem som bor nära.

Enligt Svenska nationella seismiska nätet registreras i genomsnitt omkring tre små skalv om dygnet i Sverige. De flesta är så svaga att människor inte känner dem.

Vittring betyder att berg bryts sönder där det står. När vatten i en spricka fryser till is vidgar isen sprickan, och till slut lossnar en bit. Det kallas frostsprängning.

Erosion betyder att vatten, is eller vind för bort material. En älv gräver i sin dal och tar med sig sand och lera. Där vattnet blir lugnare sjunker materialet till botten.

Där en älv mynnar kan sanden och leran bygga upp ny mark, ett delta. Vinden kan blåsa ihop sand till sanddyner, både i öknar och längs kuster.

Inlandsisen var en av de starkaste exogena krafterna i Sveriges historia. Den slipade berg, grävde ut dalar och lämnade sten, grus och sand när den smälte.

Isen var så tung att jordskorpan pressades ner. När isen försvann började landet höja sig igen, och det fortsätter i dag. Det kallas landhöjning.

Vid Höga kusten ligger strandlinjen från slutet av istiden i dag 286 meter över havet. Vid Bottenvikens kust höjer sig landet ungefär en centimeter per år.