Mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter är rättigheter som varje människa har, bara för att hon är människa. Efter andra världskriget ville världens länder komma överens om vad ingen stat någonsin får göra mot människor. Den 10 december 1948 antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Den har 30 artiklar. En del handlar om sådant alla har rätt till, som utbildning. Andra handlar om att vara fri från något, som slaveri och tortyr.

Förklaringen är viktig, men den binder inte länderna. Därför har FN tagit fram konventioner. En konvention är ett avtal, och ett land som går med lovar att följa det. Det är i första hand staten som har ansvar för att rättigheterna blir verklighet. Rättigheterna gäller alla, också den som har gjort något fel, och de går inte att förtjäna.

Barnkonventionen antogs av FN 1989 och gäller alla under 18 år. Sedan den 1 januari 2020 är den svensk lag. Fyra av dess artiklar kallas grundprinciper, och de används som glasögon när man läser resten av konventionen. Artikel 2: alla barn har samma rättigheter och lika värde, och inget barn får diskrimineras. Artikel 3: när vuxna bestämmer något som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. Artikel 6: varje barn har rätt till liv och till att utvecklas, både i kroppen och som människa. Artikel 12: barn har rätt att säga vad de tycker i frågor som rör dem, och åsikten ska få betydelse efter barnets ålder och mognad.

Barnets bästa betyder inte att barnet alltid får som det vill. Vuxna ska ta reda på hur ett beslut påverkar barn och väga in det först, men andra saker kan också vägas in. Lika värde betyder inte heller att alla behandlas exakt likadant. Barn med olika behov kan behöva olika stöd för att få samma möjligheter.

Principen om likabehandling betyder att ingen ska missgynnas för vem hen är. I Sverige finns diskrimineringslagen. Diskriminering är när någon behandlas sämre än andra, och det har samband med en diskrimineringsgrund. Det finns sju: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. En regel som ser ut att gälla alla lika kan också vara diskriminering, om den i praktiken missgynnar personer med en viss diskrimineringsgrund. Myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, arbetar mot diskriminering.

Diskrimineringslagen gäller inte överallt. Den gäller till exempel inte mellan grannar eller släktingar. I skolan är diskriminering förbjuden, och skolan måste också göra något åt kränkningar som inte har med diskrimineringsgrunderna att göra. Den som blir illa behandlad kan berätta för en vuxen man litar på. Bris finns för alla under 18: ring eller sms:a 116 111, eller chatta på bris.se.