Kyrkböcker, fotografier och museer

Kyrkböcker är listor som prästen i varje församling förde över människorna som bodde där. Enligt 1686 års kyrkolag skulle alla församlingar i Sverige ha sådana böcker.

I födelse- och dopboken skrev prästen in barn som föddes och döptes. I död- och begravningsboken skrev han in dem som dog och begravdes. Flyttar fördes in i in- och utflyttningslängder.

Husförhörslängden var den viktigaste kyrkboken. Där hade varje person i hushållet en rad, också pigor och drängar, med födelseår, födelseort och flyttar till och från församlingen.

En gång om året höll prästen husförhör i byarna. Då förhörde han människorna i läsning och i katekesen, Martin Luthers lilla bok om den kristna tron. Resultatet skrevs in i längden.

Husförhörslängder fördes i Sverige fram till 1895. Sedan tog församlingsboken över, och kyrkan skötte folkbokföringen ända till 1991.

Domstolsprotokoll är det som skrevs ner vid en rättegång. På landsbygden hette domstolen häradsrätt. Där finns brott, men också tvister om till exempel skulder och arv.

De första fotografierna i Sverige togs omkring år 1840. Kamerorna behövde lång tid för varje bild, så man fick sitta helt stilla. Många porträtt gjordes i en fotoateljé.

Från 1860-talet blev små porträtt på styvt papper, så kallade visitkort, mycket populära. De blev billigare, och fler människor kunde ha råd med ett fotografi.

Källor kan berätta mer än den som skrev dem tänkte på. Men de skrevs oftast av präster, domare och andra med makt, inte av dem som texterna handlade om.

Därför hörs sällan barns, pigors och fattigas egna röster i källorna. Det som de själva tänkte och kände får vi oftast bara gissa.

Historiebruk betyder hur historien används i dag, till exempel på museer, i böcker och i filmer. Den som gör en utställning eller en bok måste välja vad som ska med.

Det som finns kvar från förr är sällan ett rättvist urval. En herrgård har oftare bevarats än ett torp, och då kan bilden av livet förr bli skev.

Också historiska personer kan framställas på olika sätt. En bok kan göra någon till hjälte, medan en annan visar personens fel eller de människor som drabbades.