Barn, kvinnor och män på vikingatid och medeltid

Medeltiden i Sverige varade ungefär från år 1050 till 1520. Både på vikingatiden och på medeltiden bodde de flesta på gårdar på landet och levde av jordbruk.

I slutet av 1200-talet bodde ungefär en halv miljon människor i landet. Mellan 90 och 95 procent av dem arbetade med odling och djur.

Nästan allt som familjen åt och bar gjordes på gården. Alla arbetade, också barnen: man sådde och skördade, skötte djuren, högg ved, vävde tyg och lagade mat.

Arbetet var ofta delat mellan kvinnor och män. Männen plöjde åkrarna, och kvinnorna gjorde garn, vävde tyg och sydde kläder. Men vem som gjorde vad kunde skilja sig mellan gårdar och bygder.

På vikingatiden var husfrun chef över gårdens hushåll. Nycklar har hittats i många kvinnogravar, och nyckeln var ett tecken på makten över hushållet.

Kvinnor kunde också låta resa runstenar, och det finns rika och mäktiga personer bland både kvinnorna och männen i gravarna.

Tinget var ett möte där bygdens fria män löste tvister och bestämde om lagar. Det var männen som förde familjens talan där.

Under medeltiden var en gift kvinna under sin mans förmynderskap. En ogift kvinna behövde lov av sin far eller en annan manlig släkting för att gifta sig, och bara en änka fick bestämma det själv.

En änka kunde ofta ta över och driva gården eller verkstaden. Några kvinnor fick stor makt, till exempel drottning Margareta och den heliga Birgitta.

Kvinnor födde ofta många barn, och varje förlossning var farlig för både mamman och barnet.

Många barn dog av sjukdomar och olyckor. Historiska museet skriver att bara ungefär hälften av barnen på vikingatiden blev tio år.

Barn lekte också. Från medeltiden har arkeologer hittat leksaksbåtar, en leksakshäst, ett träsvärd och isläggar av ben, alltså tidiga skridskor.

Från ungefär tio års ålder började barnen lära sig de vuxnas arbete. På landet lärde de sig till exempel att mjölka och att valla får.

I städerna kunde söner till hantverkare och köpmän få lära sig läsa och skriva. Flickor kunde ibland få undervisning i ett nunnekloster.

I rika familjer bestämde föräldrarna vem barnen skulle gifta sig med, ofta när barnen var mycket små. Birgitta gifte sig när hon var 13 år.

På vikingatiden fanns trälar. En träl var ofri och kunde köpas och säljas, och trälarna gjorde tungt arbete som att gödsla åkrarna och skära torv.

En del trälar var fångar från plundringståg. En fri person kunde också bli träl för en tid, om den var mycket fattig eller hade en skuld.

År 1335 bestämde kung Magnus Eriksson att ingen som föddes av kristna föräldrar i Västergötland och Värend fick bli träl. Då hade troligen många trälar redan blivit fria.

Ett kloster är en plats där munkar eller nunnor lever tillsammans för att be och arbeta. En del kloster tog emot sjuka, och i en del lärde sig barn läsa och skriva.

Vadstena kloster invigdes 1384. Där levde både nunnor och munkar, och det blev en av Nordens viktigaste platser för pilgrimer.

Under medeltiden växte de första städerna fram, till exempel Sigtuna, Visby, Stockholm och Kalmar. I det som i dag är Sverige blev omkring 70 orter städer.

I städerna bodde hantverkare och köpmän, så kallade borgare. Många köpmän kom från Tyskland, och det tyska handelsförbundet Hansan fick stort inflytande.

En hantverkare började som lärpojke och bodde hos en mästare i fyra eller fem år. Sedan kunde han bli gesäll och få lön, och några blev till slut mästare.

Bönderna var den största gruppen. Mer än hälften ägde sin egen gård och betalade skatt till kungen, medan andra hyrde jord av adeln eller kyrkan.

De rika hade fina kläder, åt bättre mat och kunde ha egna matbestick. De fattiga kunde gå hungriga när skörden slog fel.

Mitt på 1300-talet kom digerdöden, en pest. Ungefär en tredjedel av Europas befolkning dog.

Ibland kallas medeltiden mörk, som om människorna var okunniga. Dagens historiker ser den i stället som en tid då städer, lagar, skolor och universitet växte fram i Europa.

Det är också en myt att alla var smutsiga. I medeltidens städer var det vanligt med badstugor där man kunde tvätta sig.